Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kanske någon fördömd tjuvskytt. Fabricio svingar sig ur
sadeln, drar upp sin revolver och springer in bland buskarna.
Mycket riktigt, det blir prassel och brak, någon rusar, kastande
sig i zickzack mellan stammarna. Fabricio stannar och ropar:
- Stanna! Jag känner igen dig. Du är Luigi.
Rätt. Det är Luigi med bössa över axeln. Då han ser sig
igenkänd stannar han, tar av sig hatten och kommer med
mycket ödmjuk hållning fram till Fabricio som förhör honom
raskt och barskt. Vad gör han i skogen? - Jagar. - Har han
jaktpass? - Luigi skyndar att taga fram det hertigliga
slottskansliets pass - allt är i ordning. Och varför sprang han?
- Där örnen är trivs icke gladan. - Fabricio rycker missnöjd
och misstrogen på axlarna, återvänder till fadern, avlägger
rapport men tillägger utan försök att dölja sin oro:
- Låt oss vända om! Just nu är det dumdristigt att rida
allena...
Hertigen avbryter honom och glimten av besk ironi skymtar
fram då han säger:
- Min son, varigenom har aristokratien i alla tider vunnit
sin makt? Genom dumdristighet!
- Det är dock att fresta Gud! fortsätter sonen och fadern
genmäler:
- Alldeles! Genom att fresta Gud och alla helgon ha vi
behållit makten - även om vi stundom mistat livet.
Så fortsätter ritten.
I en skreva i berget, som reser sig över vägen sitter farmor
Maruzza och betraktar oavvänt sin sonson Ruggiero. Kanske
tror hon att hon skall mista makten över honom om hon
släppte honom med blicken. Han står ett stycke längre ned än
hon; uttryckslös, orörlig med bösskolven under armen och de
båda piporna riktade framåt liknar han en vaktpost, lugn,
liknöjd. Men farmor i sitt gömsle råkar lossa en sten, som
rullar ned mot Ruggiero. Han varsnar henne och det
uttryckslösa ansiktet blossar upp i vild vrede,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
