Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med ens får Fabricio ett visst på en gång beskt och
sorgmodigt allvar över sig, han säger:
- Må vara, att han är en storskojare den där fra Marcello
di Santa Agata - jag skulle ändå dyrka honom som ett helgon
om han kunde hjälpa oss.
Så snart klostret nämndes har donna Jane visat sig
förstämd, nu växer förstämningen till orolig, otålig förtrytelse.
Tydligen har ämnet varit på tal mångfaldiga gånger. Fabricio
ler ironiskt urskuldande och avbedjande mot hustrun, han
lägger handen på hennes axel och säger:
- Jane hatar vidskepelse. Det kalla, fantasilösa
anglosaxiska blodet förnekar sig icke! Han tar henne under hakan
och försöker se henne in i ögonen, men hon gör sig otåligt
lös. Och Fabricio skrattar, rycker på axlarna och säger: Hon
har till och med tagit ett heligt löfte av mig, att jag aldrig
skall sätta min fot i det beryktade klostret...
På en gång ändras de tre människornas ansiktsuttryck.
Fabricios blir vemodigt ömt, han lyfter handen och vinkar mot
ingången till loggian. Jane åter uttrycker en trött hopplöshet,
som hon försöker dölja under ett svagt leende. Prelaten
slutligen nickar och ler men gör så på detta en smula krystade
sätt, varmed man söker hålla god min inför ett lyte.
Det är den nye markisen av Rocca Caprea, som kommer,
Vannino, hertigparets enda barn, en pys på fem, sex år -
ett vackert men sprött ansikte, livligt, spelande, skiftande, en
liten smula lidande, spörjande, ängsligt. Hans uppvaktning är
formidabel: en av dessa abbruzziska ammor och
barnavårderskor, vilkas otroligt junoniska former och brutalt stolta
hållning och skick ge dem tycke av att vara själva Moder Naturens
befullmäktigade ombud. Detta exemplar, på sedvanligt sätt
omåttligt utpyntad med kvartsmeterbreda sidenband hängande
ned från hjässan till fotabjället skrider fram mot prelaten,
hållande gossen på armen. Modern gör en rörelse för att
taga barnet, men amman skjuter henne stolt åt sidan. Som om
hon inte visste, hur man hälsar en eminens! Hon böjer sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
