Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Marcella, jag tror att du till sist har återfått ditt vackra
leende?
Ja, hon ler även mot honom, men hon skakar helt lite på
huvudet, då hon svarar:
- Det är inte längre mitt leende, onkel, det är bara
Vanninos leksak.
Och hon lockar gossen att le.
Det lilla klostret Santa Agata ligger på själva
bergsluttningen och är uppbyggt på tvenne terrasser. På den nedersta
ligger klostergården omgiven på tre sidor av täckta
pelargångar, vid vilka refektorier, kapell, samtalsrum, drogkällare
med mera ligga. Den fjärde pelargången leder till stora porten,
den är till för besökare och avstängd från gården och det
övriga klostret medelst ett järngaller från golvet upp till
takkanten. I den övre våningen ligga munkarnas celler. Eftersom
klostret är byggt i tvenne terrasser ligger den övre våningen
icke ovanpå utan bakom den undre och den ena pelargångens
tak bildar en altan från vilken man kan se ned i klostergården.
I pelargången, som är tillgänglig för besökare, står Santa
Agatas bild. Den är alldeles lik den gipsbild, vilken så ömkligt
förgicks vid helgonets fest, men den är större och utförd i
ädelt material. I kandelabrar fästa i muren på vardera sidan
om helgonet brinna ljus, och väggen täckes av votivhjärtan,
bilder av underbara helbrägdagörelser, kryckor etc. Det icke
minst viktiga i denna bild är en väldig offerkista vid helgonets
fötter. De trogna, som strömma förbi offra här sina skärvar
under en frodig lekmannabroders överinseende.
Utanför klosterporten breder sig en grönskande sluttning,
nu efter höstregnen rik på blommor. Här har slagit läger ett
underligt och hemskt följe: lama och lytta, förkrympta och
idioter, sönderfrätta och sargade, haltande och krälande. Allt
flera komma, burna på bårar, stödda, framsläpade av
föräldrar, vänner, söner och döttrar. Mjuk är den gröna mattan,
vackra blommorna, strålande vitt och hett solskenet som bländar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
