Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från klostrets vita murar och bland de elända som vrida sig
och våndas springa barnen lekande och stojande omkring,
under det att de friska vuxna trängas i bidan vid porten.
Lekmannabröder tränga undan folkmassan, i vilken eleganta
toaletter blanda sig med lumpor. Priorn själv träder fram i
porten. Det är en kraftig, yvskäggig gubbe, snarast av
bondetyp, sluten och envis. Fram till porten rullar ett täckt ekipage,
betjänten öppnar dörren, en ung monsignore hoppar ut och
räcker handen åt cardinalvicarien, som spänstig och ungdomlig
stiger ur ekipaget. Hjässor blottas, men de vuxna hålla sig
på vederbörligt avstånd. Så icke barnen, som trängas kring
prelaten likt svenska ungar kring julgran vid plundringen.
Allt vad de trakta efter är att få kyssa fiskarringens sten. Och
den unge monsignoren skrattar och knuffar dem och luggar
dem och lyckas äntligen bereda väg för prelaten, som hälsas
av priorn med handkyss. I klostergången stå munkarna
uppställda i dubbla led, ryggarna krökas allteftersom prelaten
skrider fram, med tre fingrar lyftade utdelande den
apostoliska välsignelsen.
Ensam, stilla, något hopsjunken sitter på klostergårdens
stenbarriär lekmannabrodern fra Marcello. Kåpans kapuschong
är neddragen och täcker hela ansiktet. Hans enda rörelse
består däri att han då och då sträcker fram händerna, värmer
dem i solen. Par om par vandra nu munkarna, armarna
korslagda över bröstet, förbi bakom honom i klostergången, snegla
och viska. Han märker dem icke, märker däremot att han
kommit in i ett orangeträds skugga, makar sig ut i solen,
värmer sina händer, gnider dem sakta.
I priorns rymliga cell har cardinalvicarien redan börjat
förhöret. Framför honom står priorn, ödmjuk men butter
och envis, bakom prelatens stol står monsignoren, en
gladlynt, godmodig ehuru rätt maliciös och satirisk ung
Violettstrumpa. Don Giovanni har icke längre ett uns av kavaljeren
kvar i kroppen: han är helt den stränge, myndige prelaten
som går skarpt till rätta med sina underlydande. Skurarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
