Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intill honom, hur han kränger, våndas, kämpar, känner till
sist den sjukes andedräkt i sitt ansikte, hans brinnande kyss
på sin kind. Då blir undergörarens leende ohöljt bittert,
bräddat av leda och vämjelse men utan en droppe triumf.
Utanför klosterporten stiger en storm av jubel då
budskapet om underverket kommer. De sjuka på ängen börja
hanka, halta, linka, krypa fram mot porten...
I priorns cell sitter don Giovanni försänkt i djup begrundan.
Framför honom står Ruggiero, allvarlig och lugn men på
samma gång trött och slapp, liknöjd. Prelaten betraktar honom
i smyg, så rör han lätt vid hans arm och spörjer:
- Vem tror du har givit dig makten att hela?
Ruggiero spritter till, hans uttryck blir för ett ögonblick
skarpt, misstänksamt, lurande, men återgår till en sorgmodig
liknöjdhet då han svarar:
- Min mor har sagt mig att min gåva är av Gud och att
jag får behålla den, så länge mina händer ej fläckats av blod.
Jag trodde henne.
Don Giovanni nickar och fortfar att i smyg och med växande
intresse betrakta Ruggiero. Det är tydligt att han kämpar med
sig själv, att det finns någonting inom honom som river och
sliter för att få luft - för att få komma ut i ljuset. Och
plötsligt i ett anfall av vrede skakar han sina knutna händer
och utbrister:
- Jag hatar de sjuka! Deras fördärvade, eländiga kroppar
jaga min själ in i fördömelsen. Gisslet hjälper ej, min makt
blir allt större och de sjuka svärma kring mig som flugorna
kring ett lik!
Prelaten reser sig. Såväl han som hans unge vän monsignore
äro vetenskapligt skolade män och detta fall är onekligen
intressant. Det gäller att varligt plocka fram kärnan. Prelaten
säger:
- Fördömelse? Om din gåva är av Gud?
Än en gång ger Ruggiero honom en blick fylld av misstro
och motsträvighet: så sänker han blicken, säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
