Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bett honom. Du har kanske fallit på knä för honom! Du
har kanske kysst hans händer! Det var inte din far han
mördade! Jag skulle förlora besinningen, jag skulle ropa på
Fabricio! Jag hatar, hatar, hatar honom!
I en salong på nedre botten med öppna dörrar till den stora
vestibulen sitta don Fabricio och monsignore vid ett parti
schack. Draget hör monsignore till och är tydligen kvistigt;
båda luta huvudena samman över spelet. Men i vestibulen
tassar amman omkring bidande och ängslig. Hennes ängslan
gäller den öppna dörren och hon smyger sig så nätt fram,
stänger den försiktigt, försiktigt, håller länge på klinkan.
Skyndar sen på tå mot entrén. I detsamma ser Fabricio upp
mot dörren, en smula förvånad. Varför har den stängts så
hemlighetsfullt? Nå ja, ett lappri, ser åter på spelet. Så lyssnar
han. Vad står på? Vem tassar där ute? Det låter inte som
skor, snarare som sandaler. Han reser sig. Men den lycklige
monsignore hejdar honom. Han har funnit rätta draget. Schack
och matt!
Donna Jane - i sitt rum - väntar andlös, hjärtat i
händerna. Dörren glider upp och den klipska amman stiger in,
fingret på mun, skinande av självbelåtenhet. Hon har skött
sig. Hon träder åt sidan. Ruggiero stiger in, skjuter tillbaka
kapuschongen. Då de blivit allena går Jane mot honom med
framsträckta händer; han lägger sina på ryggen. Hon fattar
kåpans ärm och trycker den gång på gång mot sin mun, han
drar sig undan. Han säger:
- Det är sista gången jag kommer, donna Jane-Ann. Har
ni äntligen hållit ert löfte?
Hon våndas. Hur skall hon kunna hålla sitt löfte då
svägerskan ej står att rubba? Hon börjar som förr sina
undanflykter, böner, tiggeri. Han avbryter henne med en befallande
åtbörd, han säger:
- Jag har lovat, att er son skall bli frisk om jag en enda
gång får tala med donna Marcella. I morgon föra de mig bort.
Ingen vet vart. Ett vet man blott: att jag icke skall återvända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
