Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet, att de sjuka bruka bäras in på klostergården. Donna Jane
får inte följa med. Amman vill vara ensam med gossen. Hon
tar plats på en bänk och sätter pysen på marken bredvid sig.
Vill han höra en saga? Han klappar händerna av förtjusning.
- Det var en gång, börjar amman, en gosse som inte ville
gå - alldeles som du.
- Som inte kunde gå, svarar gossen sorgmodigt, och
amman fortsätter:
- Till sist tröttnade amman att bära honom och då förde
hon gossen till ett kloster - alldeles som jag dig. Men i
klostret bodde en munk, som inte var något annat än en
förklädd varulv - och vet du vad han levde av?
Då börjar pysens ansikte skälva av skräck, han trevar på
henne och ber:
- Å, säg inte att han åt små gossar!
Men den förskräckliga amman har intet medlidande. Hennes
feta ansikte grimaserar på ett kannibaliskt sätt då hon betygar
sanningen av denna hemska förmodan och hon säger:
- Sitt nu här och vänta på varulven. Din mamma och jag
ha tröttnat att släpa omkring med dig. - Går. Men pysen är
så slagen av skräck att han ej ens vågar skrika.
Då händer något annat. Två män - desamma som på
morgonen mottagit don Fabricios anklagelse - anlända till
klostret, dunka på porten och som det sker i lagens namn,
låtes den upp. Men hopen, vars upphetsning växt och som
med utomordentligt intresse följt de båda herrarnas
förehavande, passar nu sitt tillfälle. Någon kör in en påk i
springan, just då porten skall stängas. Det blir en dragkamp
med broder dörrväktare. De sjuka hetsa upp de friska. Särskilt
är det en flicka som tar ledningen. Hon är lam i benen och
tycks dessutom vara månadsrasande, ty ögonvitorna blänka
och blixtra som fiskbukar och fradgan står henne om mun.
Nu som senare är det särskilt kring henne som hatet och
hetsen växer: likvisst kommer hon själv lika litet som någon
annan krympling in i klostret. Portvakten måste emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
