Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den andras mera uppiffad. Den ena är mycket vacker, mycket
välbildad, men en smula loj. Hon heter Sibyl. Den andra
heter Lisbet. Hon är snarast ful, men pikant. Dessutom har
hon temperament. Åtminstone huttrar hon på ett
temperamentsfull sätt i morgonolusten.
Några flickor av samma sort följa dem i spåren. Alla äro
de elever hos dansmästare Wunderlich, ingång C till vänster
på nedre botten. Nu hänga och slänga de kuriga, stödda mot
väggen till ingång C och vänta mästarens uppvaknande.
Man vaknar lite varstans. Fröken Fernanda, sömmerskan i
andra våningen B slår upp sitt fönster och hänger ut en
bur med kanariefåglar. Hon är en mager och svärmisk varelse.
Hennes syster Jacoba hänger på andra sidan fönstret sin
papegoja. Både hon och gojan äro koleriska varelser.
Försvinner så hon och syster Ottilia visar sig, hissar försiktigt
ned en korg. I korgen sitter en jättelik katt. Han hoppar ur
korgen och går till sin gärning.
Ja, gården vaknar. Genom porten komma tre gängliga
ynglingar, skomakaregesäller. På väg till mästers verkstad på
nedre botten B. Någon brådska tycks de inte göra sig. Först
ska väl kattdjävuln ha sig en spark och först och främst ska
Wunderlichs töser kurtiseras. Ingående och närgående.
Kurtisen mottages olika. Lisbet och Sibyl hålla sig för goda, i
synnerhet Sibyl. Men det finns ju andra.
Skräddaren från nedre botten A kommer nu ut. För att valla
sin hund, som ledes i band. Hunden är mycket, mycket liten
och mycket, mycket ful. Detsamma kan man säga om
skräddaren. Men han har sinne för det sköna, han sällar sig till den
ungdom, som gnabbas med flickorna och deltar så gott han kan
i leken. Till sin olycka - ty nu kommer hans hustru, en
jättelik kvinna, ut ur nedre botten A. Att döma av den nyckel med
väldig träkloss som hon bär i handen, är hennes ärende
vardagligt och trivialt. Men nödvändigt, kanske mycket
nödvändigt. Likväl övervinner kärlek och svartsjuka allt. Hon bryter
sin resoluta marsch, nalkas lömskt skräddaren-gemålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
