Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakifrån och hinner tilldela honom ett par duktiga rapp innan han
hinner fortsätta sin vandring med den lilla hunden runt
gården. Efter att ha gett de fnissande jäntorna och gesällerna
mardrömsblickar och visat ansatser till handgripligheter
påtvingar henne plötsligt själva naturen en skyndsam reträtt till
huslängan vid brandgaveln. Och se - strax är lille skräddarn
framme igen, oförskräckt som en tupp att kurtisera.
Även inne hos skomakaren vakna nu andarna. En stövel
kommer flygande ur verkstadens öppna fönster och träffar den
kurtisante skräddaren. Kanske är det gesällernas
uppmärksamhet mäster vill väcka, ty nu kommer numro två och träffar
prompt den ene av ynglingarna. Båda slinka med stövlarna i
näven slokörade in i verkstaden, samtidigt visar sig mästers
betydande gestalt i fönstret. Han gonar sig åt skräddarens
smärta. Så stiger han ut, bred i sitt förskinn, skinande av
välvilja - ty även skomakaryrket skänker sinne för det sköna.
Man ser de båda männen tävla i chevalereska finter hos
baletttöserna. Då ingriper ånyo de äktenskapliga makterna. Först
skomakarfrun. Hon är liten, hon är tårmild, hon hänger
bedjande vid den väldiges arm, som - godlynt - knappt ids
skaka henne av sig. Från huslängan återvänder i ilmarsch fru
skräddare med klubban i högsta hugg. Till den gråtande
medsystern i svartsjukans elände ropar hon föraktfullt:
- Tjut inte, Sofi! Gör som jag - klå upp honom! Smörj
ska lädret ha!
Denna vanvördiga allusion på hans yrke retar skomakaren.
Den skrämde lille skräddaren får en bundsförvant. Båld och
fruktansvärd träder skomakaren långsamt fram mot den icke
mindre fruktansvärda fru skräddare. Käftarna börja en
snabbeld under det att nävarna långsamt laddas med energi. Herr
skräddare och fru skomakare ty sig samman, ack så små, så
skrämda. Ren höjer den väldige skomakaren sin näve då lille
skräddarfar offrar fruktan på manlighetens altare och träder
emellan sin hotade hustru, jättinnan, och sin vän, jätten. Jätten
hånler och lyfter honom på rak arm. Men så lätt är ej mäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
