Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att icke armen börjar skälva. Då vänder sig den lille
triumferande mot den store och utbrister:
- Jag tror du darrar, bracka!
I detsamma slås fönstret bakom dem upp. Flickorna draga
sig åt sidan och niga ceremoniöst. I fönstret visar sig herr
Wunderlich. Dansmästaren är gårdens aristokrat. Man ser det
ren av hans skönt storblommiga nattrock och av det skinande
skjortbröstet, visserligen fläckat här och var av rester från
någon yppig måltid. Dessutom är han en kraftnatur - bröstet
sväller, kinderna svälla. Hans ansikte är artistiskt välvårdat.
De väl vaxade mustascherna ligga i konstnärligt formade
snirklar. Ögonbrynen ha även de undergått konstnärlig
behandling och över den något låga pannan ligger ett disciplinerat
och blänkande hår tudelat efter millimetermått. Trots den
tidiga timmen är herr Wunderlich vid gott humör, ty dels
står bredvid honom ett bräddat krus öl, dels har han sinne
för den humoristiska lilla scenen på gården.
Den åter utvecklas snabbt. Fru skräddare rycker till sig sin
lille man och bränner samtidigt av en örfil på skomakarens
kind. Herr Wunderlich skrattar, klappar händerna, eggar.
Dessa små uppträden på bakgården äro ej ovanliga men alltid
lika intressanta. Här och var i fönstren trängs man, skrattar
och ropar uppmuntrande. Fröken Ottilia kommer utrusande,
räddar sin katt och med det skrämda djuret i famnen låter
den häftiga gamla damen skomakare och skräddarefru veta,
vad de äro värda. Skomakaren slungar sin besvärliga hustru
mot den moraliska gumman med katten och nalkas nu än mera
hotfull skräddaregruppen. Fröken Ottilia håller med möda
balansen men skomakarhustrun sjunker på knä. Ur ingångarna
kommer det folk, nyfikna, roade eller skrämda. Herr
Wunderlich skrattar allt hjärtligare. Och fröken Jacobas papegoja
flaxar och ropar: Lycklig lott att mänska vara - ha ha!
Plötsligt stillnar stojet. Skomakarhustrun som slagit armarna
kring sin mans knän, reser sig långsamt och slår av sig
dammet. Fröken Ottilia sluter katten bättre i sin famn och stiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
