Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av att slå. Han drar sig tillbaka till ett inre rum för att fylla
sitt krus, men knappt har dörren slagit igen om honom förrän
Lisbet tar hämnd på grammofonen och med en utsökt spark
förpassar den ur fönstret. Hunden reser sig mot
fönsterbrädan, tittar efter grammofonen och tar ett hopp genom
fönstret efter maskinen.
Det är vid denna tidpunkt i händelsen som folk börjar
samlas utanför fönstret och Jules beslutar ta reda på vad
som hänt. För att komma ner på gården har han en genväg
- en i väggen fastsatt brandstege, som löper utanför hans
fönster. På denna klättrar han nu ner.
Herr Wunderlich står på gården framför fönstret och håller
hunden i ett kraftigt grepp. Det är tydligen kräket som knuffat
ner grammofon, alltså ska kräket ha smörj. Lisbet och ett par
töser stå på gården, de andra i fönstret. Lisbet vill försvara
hunden men får sig ett par rapp av piskan så att hon kryper
undan. Och så är det hundens tur. Den gamla kraken lunkar
undan som en cirkushäst under det slagen falla. I
åskådarhopen uppstår jäsning, men man nöjer sig med hotfulla
åtbörder. Jules ensam skrider till handling. Han uppmanar
Wunderlich att sluta, men får ett hångrin till svar.
- Det gör den gamla kroppen bara gott! säger han och
slagen falla allt hårdare.
Då sliter Jules kopplet ur danslärarens hand, löser snabbt
hundens halsband och låter Lisbet ta hand om den fyrbenta
vännen. Med en överraskande och hastig rörelse knäpper han
hundhalsbandet kring Wunderlichs hals, håller i kopplet och
låter den lille, av ursinne skälvande balettmästaren dansa efter
ridspöet.
- Det gör den gamla kroppen bara gott! säger han och
låter slagen falla hårt och bestämt under det Wunderlich tar
skutt efter skutt för att undvika snärten. Folket jublar.
Slutligen för Jules fången fram till pumpen där han binder fast
honom med ett rep. Med den upphöjda rättvisans milda men
fasta lugn säger han: Herr Wunderlich! Under en kvart skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
