Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Främst i flickskaran är Lisbet som icke aktar för rov att slå
armarna kring hans hals och kyssa honom på kinden. De
övriga töserna äro blygare. Sist kommer Sibyl. Även hon
fäster en liten bukett på hans rock utan att se på honom, med
sänkt huvud. Då griper han henne plötsligt med båda händer
om huvudet och tvingar henne att se honom in i ögonen. Det
ligger så litet av festligt skämt och så mycket av allvar i
åtbörd, hållning, blick, att de omkringstående utan att rätt
veta varför gripas av en viss förlägenhet, vända sig mot
varandra, byta likgiltiga ord, torka sig om näsorna... Så få de
båda några sekunder av ensamhet mitt uppe i menigheten. Och
vad födes? Vad dör? Vem vet.
Sekunderna äro förbi. Feststojet återtar sitt välde. De äldre
damerna skjuta förtrytsamt undan de yngre. Nu kan det
sannerligen vara deras tur att gastkrama gunstlingen. I fru
skräddares mäktiga famn är han nära att kvävas. De fina små
tapisseri- och papegojfröknarna kysser han ridderligt på hand.
Komma så männens nävar, dunkar i ryggen på förlägna
grabbar och hivningar av de minsta.
Plötsligt inträffar - paradoxalt uttryckt - en stel
uppståndelse. Herr Wunderlich har stigit ut på gården. Han bär
rock, han bär hatt, han bär käpp. Vad är hans avsikt? Hela
församlingen smälter samman i ett oroligt frågetecken. Blott
icke Jules. Hans hjärtas glädje gör honom godmodig och
godtrogen. Han träder mot den framskridande mannen, räcker
honom handen och säger:
- Da Wunderlich! Kommer för att gratulera? Å, så
vänligt då!
Herr Wunderlich stelnar till en stod av hat och förakt,
lägger händerna på ryggen. Icke förty griper den vänlige
spelemannen hans hand och skakar den. Men Wunderlich sliter
sig lös. Han marscherar ut genom porten. Jules ser förbluffad
efter honom, skakar på huvudet. Så snurrar han runt på klacken
och skrattar. Nej, låt oss nu vara glada! Han får två kvinnfolk
under armarna, de närmsta, fru skräddare och Lisbet, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
