Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Jo, jag kan tänka mig någonting ännu större i åsneväg -
en gammal man som slumpar bort sin heder för några
tusenlappar. Säger och lägger fiolen till kinden.
- - -
Det regnar, det är höst, det är ruskigt och dystert. Dyster
är den ensliga gatan, dystrare ännu murarna, som resa sig
därvid och deras gallerförsedda fönster. På den ödsliga gatan
kommer nu en hopträngd liten skock människor, stora och
små, tripp trapp trull - men alla försedda med jättestora om
ock stundom något bristfälliga paraplyer. Det är en liten
provsamling av bakgårdens beboare som begivit sig till
fängelseporten för att i vänlig famn sluta de båda, som lidit ett bra
oförskyllt skraff. De stanna utanför porten och står där och
hänga tämligen nedslagna. Kommer så fader skomakare ut.
Hustru och barn störta emot honom och snart är han omgiven
av en hel sköldborg vaggande och skvalande paraplyer. Så
vänta de på Jules och nu bli ansiktena rätt dystra. Vad ska
det väl bli av den stackarn? En flicka och en hund sälla sig
till sällskapet, Lisbet och herr Wunderlichs gamla racka. Hon
förefaller inte lika nedslagen som de andra, hon vet ju vad
hon vet och småler en smula spotskt.
Kommer så Jules! Han är allt annat än nedslagen. Först
räcker han visserligen lång näsa åt Vår Herre, som hälsar
hans befrielse med hällregn men så slår han resolut upp
rockkragen och springer tvärsöver gatan mitt i famn på Lisbet.
Även han försvinner för några ögonblick i den vaggande
sköldborgen, kommer så åter till synes våt som en dränkt tupp av
allt »takdropp». Hemåt, kära vänner! Men nu kommer det
svåra - han måste förberedas. För det första - hans rum
är längesedan uthyrt. - Äsch, det blir alltid någon råd! -
För det andra: hans få möbler ha tagits i mät för hyran. -
Än sen! Det är ju en ren Guds välsignelse! Vad ska han med
möbler när han inte har rum? - Nej, nej, men nu kommer
det allra svåraste, som ingen vill krypa fram med. Han gripes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
