Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wunderlich tävlar dock vreden med förskräckelsen. Han blåser
upp sig sorti’ en padda beredd att skrämma en tjur. Emellertid
är Jules lugn. Han ställer sin fiollåda på bordet och säger:
- Förlåt, Sibyl, men jag måste tala med herr Wunderlich.
Han har lurat vår lilla vän Lisbet att köpa det här skräpet
i tro att det var min fiol.
Nu stegras Sibyls ångest hart när till skräck, svept dock
ännu i oförståelse. Hon går fram till Jules, skälvande,
stammande:
- Du måste ta fel - det är din - jag köpte den själv
av Wunderlich - det var jag som köpte den...
Plötsligt rycker hon till och ryggar tillbaka för intensiteten
i hans blick. Han böjer sig fram, tätt intill henne, han ser
henne in i ögonen tills hon sluter sina. Och han frågar:
- Till vad pris?
Då finner herr Wunderlich det komiska i situationen. Han
sätter sig och slår sig flinande på knäna. Han svarar:
- Till skäligt pris, kära Jules. Hur högt skattar du den
själv?
Jules vänder sig från Sibyl mot den flinande dansmästaren.
Hans eget smärtsamma allvar löses också upp i ett litet flin.
Han deltar i herr Wunderlichs munterhet. Han tar fiolen och
puffar med den grinollen fryntligt i magen. Så säger han:
- Hur högt jag skattar den? Så här -. Och han lyfter
fiolen och krossar den mot herr Wunderlichs hjässa. Innan
herr Wunderlich hunnit hämta sig och innan den främmande
impressarion, som diskret dragit sig undan i fönsternischen,
hunnit vända sig om, har han gått.
Han kommer ned på gatan. Han går några steg. Han
stannar. Han har kommit i flintagen så till sägandes. Han skrattar
inte våldsamt men så pass att han måste stanna en stund
då och då...
På kontoret har Wunderlich lyckats sansa sig och när nu
kontorspojken sopat bort spillrorna efter fiolen, söker han
själv sopa bort det obehagliga uppträdet med all sin falska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
