Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jovialitet Kontraktet bör ju undertecknas och då den orörliga
Sibyl inte gör någon min däråt begagnar han sig av
impressarions diskreta på-sin-kant-hållande för att ivrigt och ilsket
fast viskande väsa i hennes öra:
- Teckna genast under. Det betyder en förmögenhet för
oss båda. Lyd eller jag kastar dig på gatan.
Efter dessa beska satser skyndar han bort till impressarion
och trugar honom som allra mest jovialiskt. Tveksam men
vänlig närmar sig nu främlingen för att övertala henne. Då
spritter hon upp. Ja, hon skall underteckna kontraktet. Och hon
skall bli sin impressario lydig som ett litet lamm. Men på
ett villkor. Han skall först genomprygla den fähund som står
inför dem!
Det är kanske ej otänkbart att impressarion kunde ha en
smula lust att efterfölja uppmaningen - men - lag och
förordning - han rycker skämtsamt beklagande på axlarna.
Då brister vackra Sibyl i skratt. Herr Wunderlich andas ut
ett ögonblick - men blott ett. Ty Sibyl river sönder kontraktet
i småbitar och kastar dem lekfullt i ansiktet på herr
impressarion. Skrattar. Skyndar ut.
Hon kommer ned på gatan, hon spejar och hon upptäcker
ej långt därifrån Jules. Han står med ryggen lätt stödd mot
en lyktstolpe och muggar på ett bröd - ett bröd som han
tagit från Lisbets kaffebricka. Sibyl kommer fram till honom.
Hon är mycket skygg, mycket rädd att tilltala honom. Han
ger henne en sidoblick och fortsätter att mugga. Då tar hon
den något komiska situationen som anknytning. Står han här
på gatan och äter. Han svarar trankilt:
- Det är den lysande återstoden av Lisbets och min
frukost. Vi ha flyttat samman.
Är det hans avsikt att måtta ett knivhugg så har han lyckats.
Det ängsliga leendet, ångestfullt och ömt, fryser bort. Hon
dröjer ännu några ögonblick hos honom snarast därför att
hon inte kommer sig för med att gå. Då ger han, lugnt
tuggande, den andra knivstöten, sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
