Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Sibyl! Sibyl! Var är Sibyl?
Det är husets herre sorra kommit hem från en ridtur. Och
hon, som lyder namnet Sibyl kommer rusande emot honom
och kastar sig i hans famn - en ung dam om tre å fyra vårar.
Och hon blir kramad och hivad och får till sist sitta på själva
propro som pappa försiktigt leder steg för steg. Vad det
»världsberömda solskensleendet» beträffar, så tycks det ej ha
tagit den ringaste skada. Det lyser lika klart hos den elegante
unge mannen som förr hos den fattige ynglingen i hans
gladaste stunder. Han hälsar Lisbet och vännerna i fönstret, tar
så ungen som ett paket under armen och kommer in i salongen.
Han märker förstämningen och ser frågande från den ena till
den andra. Då tar impressarion det ena bladet, håller under
ögonen på honom och spörjer. Han rycker nonchalant på
axlarna, svarar:
- Naturligtvis ämnar jag inställa. Jag har inte hjärta att
skandalisera min kära födelsestad...
Övertalningar, harm på alla håll och kanter! Det biter varken
på humöret eller beslutet. Det är ju sant vad som står i
bladet! Han är ju en före detta straffånge. Han kan
sannerligen inte stämma någon för ärekränkning! Till
skomakarenbetjänten som kommer in i salongen säger han:
- Inte sant, gamle gosse - vi var fullt autentiska burfåglar
säker till urbota brott och lagligen dömda! För resten
misstänker jag att vi är förhärdade våldsverkare och skulle
återfalla i synden - om vi till exempel stötte på vännen
Wunderlich. Och han ger sin kamrat i brottet en skämtsam knuff,
men skämtet vinner inte den ringaste genklang, icke ens hos
före detta skomakaren, som tydligen är angelägen om ett
samtal med sin matmor. För närvarande är hon upptagen av
att ta farväl av sina kavaljerer, som förargade och missmodiga
över det misslyckade försöket att rubba ett så fast beslut,
troppa av. Impressarion och kapellmästaren fortsätta försöket
energiskt men Jules skrattar och vägrar. Nu får han ett visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
