Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man häck. Bilen med konsertgivaren kommer men man ser
inte mycket av honom, bans hustru och impressario, ser inte
stort mer än en böljande rörelse i folkmassan. Plötsligt blir
rörelsen våldsam på en särskild punkt. Någon har ropat:
Straffånge! Tukthushjon! - Det är en starkt berusad individ,
en sluskig person med stora slokande mustascher. Folkmassan
vill ta honom om hand och lära honom lite folkvett. Men nu
tränger den store konstnären själv in i den hotfulla gruppen.
Man drar sig åt sidan och Jules räddar sin gamle antagonist
in i entrén. Fru Lisbet och impressarion byta oroliga blickar.
Jules utfrågar herr Wunderlich. Lyckligtvis nalkas hans rus
kolapsen. Där han sitter nedsjunken i portierlogen stirrar han
hjälplöst slött på Jules och lallar:
- Sii-bybyl - här - ändå - hon ä slut - alldeles -
sluut...
Impressarion ingriper:
- Han menar att hon slutat dansa.
Jules betraktar honom skarpt; hans misstankar börja vakna.
Impressarion möter dem med kallblodigt lugn men fru Lisbet
har svårt att dölja sin oro. Hur ska det bli efter konsertens
slut? Jules försöker ånyo få ett redigt svar av herr
Wunderlich. Men han åtminstone är slut, alldeles slut.
Kapellmästaren har slagit sig ned på estraden vid flygeln.
Fiolen bäres in, strax efter kommer dess ägare. Han bugar sig
obetydligt och förstrött allt under det att hans blick spejar i
salen. Kapellmästaren ser sig nödd att räcka honom fiolen.
Han granskar hastigt sitt instrument men den sökande blicken
går åter ut i salen, söker, söker. Plötsligt lägger han ifrån sig
instrumentet och går hastigt ut i foyern där Lisbet och
impressarion föra ett lågmält, oroligt, från hennes sida nästan,
ångestfullt samtal. De upptäcka honom icke genast, han får
tid att uppfatta denna air av konspiration. Hans
misstänksamhet stegras. Han vill inte spela förrän han träffat Sibyl. Då
stramar impressarion upp sig - kanske mest för att hindra
en bekännelse från Lisbet, och säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
