Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Du har givit mig ditt hedersord och jag har givit dig
mitt. Få se vem som sviker! Du kan omöjligt se Sibyl där
hon sitter. Men hon hör din fiol och det är ju huvudsaken.
Ovillig men kuvad återvänder Jules in på estraden där
kapellmästaren sitter och torkar ångestsvetten med en
jättenäsduk. Konserten kan börja...
Den har väckt livligaste intresse hos stadens upper ten som
sänt sina mest representativa medlemmar till konsertsalen.
Men det finns även en del småfolk som livligt intressera sig
för violinisten Jules - till exempel invånarna vid en viss
bakgård. Men hur skulle de ha råd till ett så dyrbart nöje? Vår
tids mångfaldiga uppfinningar ge många goda gåvor ej minst
åt »småfolket». Hos skräddarens är det stor kaffehippa. Bland
ärade gäster återfinna vi åtskilliga av våra gamla bekanta.
Skomakaren har väl ersatts med en av sina gesäller men de
två gamla fröknarna äro där och åtskilliga andra, främst
skräddaren själv i långrock och fru skräddare i sitt svarta siden. Det
trugas och bjuds, pratas och skämtas. Stämningen är ganska
gemytlig. Men nu blir den högtidlig. Skräddaren träder fram
med sin klocka i ena handen och en väldig högtalare i den
andra. Han ställer den på bordet, kastar än en blick på klockan
och yttrar med återhållen rörelse:
- Mina damer och herrar! Silentium som tysken säger.
För om fem minuter börjar våran Jules.
En stilla ro breder sig över församlingen, kopparna föras
så nätt, så nätt, man sätter sig till rätta, småler
förväntansfullt, viskar ett och annat i grannens öra - minns du?
Skräddaren står i stor pose, rynkar tankfullt pannan, stöder hakan
i handen. Gemytligt - betydligt gemytligare än de vita
skjortbröst och dekolletager som blänka framför konstnärens
ögon...
Men det finns ju andra än bakgårdens folk som lyssna
»billigt». I en samlingssal sitter en samling män och kvinnor,
somliga med förband, andra utan, somliga ha tagit plats på
stolar eller bänkar, andra sitta i rullstolar. I bakgrunden gapar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
