Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dörren till den svagt upplysta mörgrå korridoren. Även denna
rätt trista församling har sin högtalare, till och med en
praktfull sådan - en av dessa där maskinen döljes av ett eller
annat lämpligt »konstverk». Kanske är det just Lisbet som
skänkt sjukhuset denna apparat och i så fall har hon säkert
valt den med tanke på en särskild lyssnerska. Tavlan är
nänmligen en synnerligen romantisk skildring av en ung speleman
som i skogen den sköna spelar för sin lilla väninna - ett
motiv passande ej minst för en violinkonsert.
Sibyl i sin rullstol har fått bästa platsen bland åhörarna.
Hon förefaller att vara så att säga hedersgäst. Lisbets besök
har väl låtit ett och annat sippra ut bland patienterna. En
bekant, en väninna till den store musikerns hustru! Det ger
en särskild fläkt åt det hela och Sibyl är föremål för mycken
förstulen uppmärksamhet. Hon känner det icke. Hennes blick
hänger oavvänt fast vid den där romantiska skogen som snart
skall fyllas av toner. Hon är mycket het av iver väl men ock
av feber. En sjuksyster står bakom henne och iakttar henne
då och då. Hon är synbarligen allt annat än lugn. Den sjukas
fingrar plocka oavbrutet på filten, hennes huvud vaggar lite
av och an. Ibland ger syster henne vatten och hon dricker
girigt...
Konserten har börjat. Men musikern har svårt att genast
koncentrera sig på sitt spel. Hans blick spejar gång på gång
ofrivilligt bland åhörarna. Kapellmästaren förnimmer en viss
osäkerhet i spelet som gör honom själv nervös. Han kastar
skygga sidoblickar på sin käre elev. Men så småningom tar
musiken sin herre och mästare fången, han upphör att speja,
han sluter till hälften ögonen.
Men Sibyl däremot sitter med vidöppna heta ögon, stirrar
på fiolspelaren och flickan. Det ser nästan ut som om de levde,
som de rörde sig. Plötsligt bli de verkliga, stora, levande.
Men visionen försvinner snabbt...
Nu rungar en applåd. Givetvis i salongen - men även hos
skräddarens. Mäster anför själv. Entusiasmen är stor. Ack hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
