Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty nu spelar mästaren så som ej tillförne. Medvetandet att
han verkligen står i förbindelse med Sibyl, att hon hör varje
ton från hans strängar ger en ny själ åt hans spel. Och även
han får en vision, på sätt och vis en motbild till den han såg
i vindskupans fönster, då den vackra, festligt klädda Sibyl
bekransade honom inför en stor och elegant publik. Nu tycker
han sig tvärtom stå på den ruskiga bakgården och mot honom
kommer en fattig liten Sibyl, leende och lite skygg kommer
hon tätt intill honom, höjer sig lite på tå och stryker sin kind
mot hans. Och han låter fiol och stråke sjunka...
Vad har hänt? Är mästaren sjuk? Han har avbrutit sig mitt
i spelet. Han står där i en rätt egendomlig ställning, armarna
med instrument och stråke ha sakta sjunkit, ögonen äro slutna
och huvudet lätt framåtböjt.
Och man undrar och skrämmes inte blott i konsertsalen.
Hos skräddarens byter man häpna och oroliga blicker. Avbrott
mitt i stycket? Vad har hänt? Och man undrar i de sjukas sal.
Vad har hänt? Systern böjer sig fram över sin skyddsling.
Hennes huvud har sjunkit lite åt sidan, ögonen äro halvslutna,
munnen ler ömt och skyggt - just som den fattiga flickan på
bakgården, hon som nyss strök sin kind mot mästarens. Då
vänder syster rullstolen med den döda så sakta och försiktigt
att ingen märker något och låter hon den glida ut i den långa
mörkgrå gången och försvinna i dess skymning.
Och mästaren fortsätter att spela...
Bern, mars 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
