- Project Runeberg -  Film /
395

[MARC] Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tänt ett ljus. Han kastar av sig kappa och huva. Samtidigt
kommer i dörren bonden, barhuvad och även han med ett tänt
ljus i handen. Markisen stirrar förskräckt på honom,
stryker sig över ögonen, slår ifrån sig.

- Å fy tusan, huttrar han, nu ser jag mig själv. Det är
slutet på din lysande bana, stackars Bob, det är dille!

Och han vänder sig förfärad bort från bonden, som brister
i skratt. Markisen stampar ursinnig i golvet och utbrister:

- Skratta inte, fördömda hallucination! Också på rösten
känner jag igen mig själv!

Nu tänder bonden en lampa och går in i sovrummet, där en
stor lantlig tvåmanssäng står bäddad. Han säger:

- Jag är ingen hallucination, ers nåd. Jag är Jean Coubert,
arrendator på er utgård la Fauvette.

Markisen kommer vacklande efter in i sovrummet och
granskar sin gengångare. Så säger han plötsligt:

- Kunde jag inte tro det! Min salig far och din fru
mor måste på något sätt ha varit grannar. Och hade du min
bildning, mina skulder och mina kopparslagare, så vore du
värd att också bära mitt namn.

Jean sätter nu lampan på bordet innan han kan förmå
sig att svara:

- Min mor var i tjänst på slottet. Hon flyttade hit kort
innan salig markisen gifte sig. Jag var knappt årsgammal då.

Nu vaknar ett dunkelt minne i Bobs omtöcknade hjärna, och
med en tämligen obalanserad åtbörd sluter han sin halvbror
i famn...

- Aha, nu minns jag! Du var den drumliga bondpojken,
som inte kunde lära mig rida. Du har vuxit till dig min
gosse, du har blivit lik mig. Du ser ut som en perfekt
gentleman!

Jean småler en smula ironiskt åt komplimangen och
börjar klä av markisen, som under tiden sluddrar:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:13:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjbfilm/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free