Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den kraglösa arbetsskjortan, som hör till den bondska
förklädnaden, och tar fram en liten medaljong, som hänger i en
guldkedja om hans hals. Han öppnar den, betraktar först
bilden av sin mor, som sitter i medaljongens vänstra halva
och sedan bilden av - Hortense, som sitter till höger. Han
småler och hytter ömt spefullt med pekfingret åt den vackra
bilden och säger:
- Lilla Hortense, hur kunde jag vara så dum att jag
trodde dig kär i Renard? Han hade naturligtvis helt enkelt
stulit din nyckel! Ack ja, vad landsluften stärker förståndet!
Han kysser bilden och stoppar in medaljongen igen, och
kärran rullar vidare med vippande blommor och blad mot Paris.
Följande morgon är kärran framme och Pierre söker sig
till den plats, där han och husbond brukar salubjuda sina
alster. Kommersen kommer snart i gång och Pierre skriker
ut sina produkters förträfflighet med en röst, som slår lock
för markisens ovana öra. Han är själv sysselsatt med att
binda en bukett av de blommor, som medförts från landet,
med kännedom om markisens smak förvånar det inte, att
buketten blir mycket vacker. När den är färdig säger han
till Pierre:
- Nu får du håva in millionerna ensam, Pierre, jag har
ett litet rendez-vous -
I hallen i Hotel de Luny äro madame Ponson och notarien
sysselsatta med en del papper, som skola undertecknas av
markisen och hans markisinna. Det gäller den omtalade
hemgiften, som äntligen, utbetalas, eftersom de båda unga nu
verkligen försonats. Jean och Hortense inta en så att säga
officiell hållning till frågan. Under nuvarande förhållande
intresserar dem saken obetydligt i och för sig. Å andra sidan
kunna de inte ge uttryck åt sina verkliga känslor. Notarien
överlämnar slutligen affärspapperen i ett konvolut till Jean
i det han viskar med ett himlasött leende:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
