Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Augustinus’ Bekännelser, som ju Sven Lidman
Översatt til] svenska och skrivit sitt kända företal
till. Monikas sorgbarn, denna förlorade son, var
ju enligt våra profana begrepp en ovanligt
framstående och skötsam ung lärd. Hela hans
förvillelse var ett monogamt förhållande och en
dragning till de manikeistiska irrlärorna. Hos gestalter
som dessa är det ett starkare samvete än det
vanliga mänskliga som färgat det förflutna så mörkt.
Tolstoj bar naturligtvis från begynnelsen samma
domare i bröstet, fast det dröjde länge innan
rösten blev honom övermäktig. Och hos den ryske
botgöraren — liksom hos en Rousseau — fanns
verklig skuld.
På goda grunder såg den unga grevinnan Tolstoj
i början av deras äktenskap med ganska tvivlande
ögon på sin trettiofemårige mans framtid. »Det
ser ut som om han ödelagt sin kraft», skrev hon
med rätta i sm dagbok. Och ändå fick hon just
på den punkten så orätt någon kan få! Kort
därpå började ett skapararbete av oerhörda mått, och
senare en fralsningskamp som skakar likt ett
jordskalv.
Ur vilka osynliga brunnar drack den förstörde
mannen kraft?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
