Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många barn och i decennier varit hans
outtröttliga medarbeterska, den enda som kunde
dechiff-rera hans svårlästa manuskript och om och om
ingen skrev rent de kolossala volymerna, hon som
han otaliga kvällar suttit och spelat fyrhändigt
med på den tiden han ännu älskade det orena
njutningsmedlet musiken. Nu såg han i henne blott den
av materien trälbundna gamla kvinnan, som
hysteriskt sökte spärra hans väg mot klarheten. Och
liksom för att håna allt andligt hade
penningen här blivit insatt som den axel, kring vilken
dramats tortyrhjul gnisslande vred sig runt.
Striden gällde ju främst grevegodset och rätten till
Tolstojs skrifter, som representerade en
miljonförmögenhet. Själv ville han testamentera allting »till
folket». Men när grevinnan värjde sin familj och
sig själv mot att på bekostnad av en minst sagt
tvivelaktig chimär bli prisgivna åt fattigdom,
medan den snabbaste bokförläggaren skulle blivit
stormrik, då hade hon som moder och vanlig
människa fullkomligt rätt. Båda parterna hade rätt.
Konflikten var lika olöslig som ovärdig.
Och kring de båda utpinade huvudpersonerna
i dramat kretsade det sorglustiga galleriet av
troende tolstojaner — »mörkmännen», som grevin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
