Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållanden som tvinga blickarna mot det som icke
är, men hårda öden göra det. Ett jordiskt
Schlaraffenland — om det kan tänkas — skall aldrig
ropa efter något himmelskt paradis, men ett land
i grus och spillror skall alltid göra det. Man må
med de troende av olika konfessioner se en högre
mening i allt som sker, en straffdom, en prövning,
en rening till något bättre, eller man må
realpsy-kologiskt tala om den mänskliga naturens
outsinliga källa av illusioner — själva sakförhållandet
kvarstår i alla fall.
Det klassiska exemplet framom andra på denna
tes är naturligtvis judefolket. Hela den gamla
profetismen reser sig i trotsande väldighet mot en
bakgrund av rykande städer, veklagande tåg av
fångar, grusade tempel och segrande
avgudaalta-ren. Om Jehovas stjärna stundom synes gå i moln,
då upprinner genast bortom synranden det nya
himlaljuset, Messias. Och senare, när detta
jätteträd av drömmar kluvit sig och kristendomen
börjar skjuta fram som den friska grenen, den som
en dag skulle överskygga jorden, då se vi
detsamma upprepa sig. Förföljda, modfällda och ändå
exjtatiska sitta lärjungarna efter Mästarens död
och förbida det inbrytande gudsherraväldet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
