Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Stilla flyter Don» och den sobelbrämade,
briljant-smyekade madame Kollontays sexualromaner. Vad
som gjorde att just Alexander Blocks »De tolv»
på sin tid blev så allmänt omdiskuterad är inte så
lätt att begripa. Men faktum är att denna
skräckballad på nagra tiotal sidor blev översatt till
många språk och föremål för massor av essäer
och olika tydningsförsök.
Dess ryskjudiske författare gällde före kriget
som ett lyriskt formgeni i den impressionistiska
stilen; man sade med fog att ingen sedan Pusjkin
format en rysk vers av sådan utsökt jämvikt och
slipning. I slutet av 1917, det första
revolutionsåret, väckte Block ett visst politiskt uppseende
med sin ganska kaotiska dikt »Skyterna», där han
i samma andedrag smädar det gamla, trötta
Europa och räcker det österns barbariska
brodershand. Man har i allmänhet tolkat dikten som en
flammande protest mot alla planer på ingripande
utifrån i den ryska revolutionen, vars mål och
dunkla vägar ingen kunde fatta utom ryssarna
själva. Härefter gällde Block inför västern som
den typiska bolsjevikpoeten, men knappast med
rätta. Det var ingen statsunderhållen röd diktare
som några år senare dog och fick en pompös be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
