Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land, kan det plötsligt blossa fram en paradoxal
nationalstolthet: han prisar den äktslaviska
fatalismen hos sin drulle till kusk under en livsfarlig
resa i bergen, och han fäller det förbluffande
omdömet att den ryska tapperheten i ett fältslag är
raka motsatsen till andra nationers skrik och
sa-belfäktande.
Men redan hos Gogolj, realismens fader, möta
oss aspirationer av helt annan innebörd. När han
i sitt lands litteratur går upp den sedermera så
trafikerade vägen till folket, är han inte bara
spefågeln som skrattat fram den lysande
småstads-komedin »Revisorn» eller psykologen med de
obarmhärtigt blodiga händerna, vilken i »Döda
själar» sprättat upp hela den kompakta
gammalryska samhällskroppen. Ty under den
operationen finner han visserligen idel ruttenhet, och han
skrattar genom tårar över det sjuka innanmätet,
men mellan snitten brister han ut i extatiska
bekännelser av sin tro på den krankas framtida
hälsa och kraft. En tro mot allt förstånd således.
Hans dyrkan av den egna folksjälens mystiska
djup tar ibland rent hysteriska former, innan han
sinnessjuk bryter staven över sin gudlösa
produktion, bränner sina manuskript, vallfärdar till Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
