Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heliga graven och dör, utmattad av svalt och
botövningar.
Med humoristen Gogolj kommer det religiösa
elementet in i de ryska storhetsdrömmarna. Efter
honom har världslitteraturen sitt särskilda ryska
Golgata, med allt vad det ordet innebär av
mörker och omätliga förhoppningar. Knappast någon
av hans märkligaste efterträdare — det skulle da
vara Gontjarov och Tjehov — har helt kunnat
kringgå den platsen. Lyriker av så motsatt
läggning som den blide Tiutjev och Njekrasov,
»sorgens och hämndens sångare», närma sig den från
olika håll. Till och med den välbalanserade
»västerlänningen» bland de stora ryska realisterna,
Turgenjev, hemfaller på ålderdomen åt vad
Kra-potkin kallar en osund mysticism, och om han
tidigare måst gripa till bulgaren Insarov för att
skildra en verklig hjälte, så diktar han nu sitt
trosvissa prosapoem »Hur en rysk bonde dör». Hos
slavofilerna, det motsatta lägret, härskar tanken
på en alldeles speciell världsmission oinskränkt,
ofta med religiös färgton. Varken missräkningarna
med bondefrigörelsen, den järnhårda reaktionen
efter polska resningen eller de revolutionära
kretsarnas inriktning på rent sociala omvälvningar fÖr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
