Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart visslar vind, som masten kröker,
och vågen sväller lekfullt stor.
Ack, lycka är det ej han söker,
från lycka var det ej han for.
På klara azurdjup han glider
med solen ovan, klar och blid.
Men han — han söker storm och strider,
som blott i stormen funnes frid.
Ännu var Lermontov nästan okänd för den
litterära publiken. Men vid tjugutvå års ålder blev
han plötsligt berömd på ett mindre vanligt sätt;
hans namn låg på allas läppar, det väckte
ursinne och hänförelse. Pusjkin, det litterära
Rysslands stolthet, hade endast trettiofemårig stupat i
en duell för sin hustrus ära, ett offer för förtal
och societetsintriger. Nu skrev Lermontov en dikt,
i vilken han icke blott anklagar banemannen —
en fransman —, utan i rasande ordalag beskyller
de högsta kretsarna i gemen för skaldemordet:
Ni fräcka ättlingar av fäder,
välfrejdade för många anors skam ...
Dikten spriddes i otaliga avskrifter, och inom
några dagar kunde »hela huvudstaden» den
utantill. Den gjorde naturligtvis skandal. Lermontov
förvisades från sitt gardesregemente till aktiva ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
