Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryska, den formlösare, mångordigare men
samtidigt mer levande; dess störste företrädare blev
Dostojevskij. Lermontov däremot står helt och
hållet på den pusjkinska linjen — den klassiskt
enkla och sakliga —, som i stort sett även kan
räkna en Tolstoj till de sina. Men på det tidiga
stadium då »Var tids hjälte» skrevs, blottar
riktningen ännu en god del av sina svagheter. Det är
de ofta återkommande stilistiska mekanismerna, de
språkliga stereotyperna i stället för levande
nyanser.
Denna roman har blivit mycket prisad och gjort
ett starkt intryck även utom Rysslands gränser.
Så säges det ha varit efter läsningen av »Vår tids
hjälte» som Georg Brandes kom på det klara med
att han måste viga sitt liv åt litteraturen, och mer
än en man av facket har lovsjungit »den manlige,
odödlige Petsjorin» — ofta i motsats till Pusjkins
sentimentala balhjältar och duellanter i »Eugen
Onegin». Denne Petsjorin har för övrigt en
själsfrände inom nordisk diktning. Det är löjtnant
Glahn, och det är nog ej utan skäl som den yngre
Hamsun, prosaromantikern, varit en av de mest
lästa författarna i det förrevolutionära
Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
