Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medlidandet och de ringa i livet, då förstår man
sanningen i Dostojevskijs yttrande: »Vi ha alla
krupit fram ur Gogoljs kappa». Och man fattar att
det under denne diktares brokiga kåpa, som så
ofta liknade narrens, gömdes en rastlöst sökande
och slutligen förpinad människa. Det var samme
man som aldrig fann en varaktig stad; som
älskade Ryssland så högt att han gång på gång av
vämjelse måste fly till Italien, där han ömsevis
förtärdes av avundsjuk beundran och hemlängtan till
de egna andliga bakgårdarna; som trots sitt
slavofila sinnelag stod i nästan viljelöst beroende av
den väsensfrämmande »västerlänningen» Pusjkin
och efter hans död miste sin skaparkraft; som sist
råkade i klorna på den råa bondepredikanten
fader Matteus, vred sig som en mask under hans
domedagsförkunnelser, förstörde manuskriptet till
andra delen av »Döda själar», reste som
sinnessjuk pilgrim till Jesu grav och dog vid fyrtiotre
års ålder av självpålagd svält och späkningar. —
Ett diktaröde, som i sin lidelsefulla hets kan leda
tanken till Heinrich von Kleists. Och dock,
vilken oerhörd motsats i den inre resningen! Lika
stor som mellan det böjliga ryska stäppgräset och
de hårda nordtyska tallarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
