Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skriva världshistoria, ända tills de i sin tur
störtas. Så har det alltid varit, så ser det ut att
förbli till tidernas ände. Den flyktigaste blick på
historien övertygar ju om detta, men vari ligger
det upplyftande hos karusellen? Dess hjulaxlar ha
under namnlösa lidanden blivit smorda med så
mycket och till ingen båtnad utgjutet blod, att
vidundret liknar ett väldigt tortyrredskap, uppställt
på jorden av en allsmäktig djävul. Detta visste en
Marcus Aurelius, vars tankar visat sig mycket
betydelsefullare än hans strider mot markomanerna.
Detta insåg praktkarlen Magnus Stenbock, där han
på Frederikshavns kastell satt och förbannade den
»falska ärelystnad» som skövlade livet. Detta var
orsaken till den gamle Bismarcks ruelse över de
miljoner människor han manövrerat i gropen —
var det innerst någon mening med det? frågade
han.
Och varje gång det i historien glimmat till av
högsinne, rättfärdighet, godhet, varje gäng det
uppstått en Achnaton, Kristus, Franciscus,
Salad-din, alltid har deras ljus drunknat i listens och
våldets framvältrande mörker eller deras lära
blivit omstuvad till en vrångbild av vad den avsåg.
»Historien lär oss» . . . ack den eländiga gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
