Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekännelseskrifterna till en Nichols’ thomistiskt
skarpsinniga, nästan djävulskt dialektiska apologi
»Dåren säger i sitt hjärta».
Skall den litterära förnyelsen alltså komma från
det religiösa hållet? Säkerligen för många troende,
men knappast för litteraturläsarna i allmänhet,
ifall Oxford inte lyckas med sin kristna
världs-revolution. Man bör minnas två saker: ingen
själslig förvandling, ingen levande tro kan någonsin
restlös uttryckas i ord, och vidare ar bokskrivandet
för en väckelserörelse blott ett underordnat
redskap i jämförelse med direktare uppgifter. Att det
i Norden redan följt två också som skönlitteratur
ovanliga romaner på köpet, det bevisar väl att en
»blind» tro så långtifrån att verka förslappande
på en diktares ögon, tvärtom skärper dem liksom
hela skaparkraften. Ronald Fangens »På bar
bunn» är antagligen hans bästa, i varje fall hans
djupaste och mest skakande verk. Och Harry
Blombergs »Det brinner i snön» — skriven redan
innan dess upphovsman helt tagit ut steget till
Gud — hör säkert till de få svenska prosaböcker
från senare år, som komma att bestå. Romanens
konstnärlighet är lika stark som dess etiska halt.
Alltnog, här voro vi inne på ett område, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
