Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riens rustkammare; hennes egen bragd står kvar.
Och om förvåningen över det sällsamt omoderna
verket lika mycket som ledan vid nutiden
bidragit till dess framgång, så är detta blott en tribut
åt modet och kraften.
De flesta bland oss känna väl redan Kristin
Lavransdattcr. Det är ju ett helt företag att läsa
halvtannat tusental sidor, men jag tror ingen skall
förlora på att umgås någon månad med dessa
norska bönder och riddare i stället för
tidningarnas dagspolitik och söndagskåsörer. Det är att ga
in i en hel värld for sig, man får åter ett begrepp
om vad en bok kan vara, och man inser ånyo att
nio tiondedelar av vad som nutilldags tryckes och
kallas skönlitteratur äro fullständigt överflödiga.
Inte för att Kristin Lavransdatter vore något
vankfritt mästerverk i strängt konstnärlig mening.
Men den hör till de böcker, som kunna bära
invändningar i dussintal. Och mer än i fråga om
de flesta andra romaner gäller här, att läsaren själv
kan taga ut ur verket vad han vill och förmår:
här bjudes något för de mest olika själsliga nivåer.
Slarvar man igenom de tre banden och glider
flyktigt över »lyriska partier», detaljerade interiörer,
invecklade själsanalyser och stundom ogenom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
