Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar i olika variationer. Och här börjar allt mera
ett verkligt lyte hos hennes berättarmetod komma
fram: den ständiga rekapitulationen, som också är
skulden till att verket fått onödigt skrymmande
omfång. Då sålundia ett själsläge hos Kristin eller
någon annan av huvudpersonerna skall klargöras,
ledes man tillbaka längs hela den kedja av
omständigheter, vars slutpunkt detta själsläge är. Äter och
äter hamnar man t. ex. hos Brynhild Fluga eller i
Elines dödsrum på Haugen, åter och åter
pämin-nes man om längesen fÖrklungna ord av Erlend,
om betydelsefulla varseltecken som ligga långt
tillbaka i tiden. Detta vållar naturligtvis att man
ofta tappar bort det förhandenvarande
Ögonblicket, sida efter sida gräver tillbaka i det förgångna,
och med ett ryck vaknar man plötsligt till en
situation, som man nyss var på flera års avstånd
ifrän. En sådan metod är ju ett misstroendevotum
mot läsaren, som icke tillmätes någon djupare
psykologisk instinkt. I andra fall däremot tilltror
oss författarinnan mera an vi förmå. Det finnes
några ställen i romanen som äro rena gåtor, man
blir inte klok på vartåt antydningarna syfta.
Men vi skulle tala litet om just andra delen. —
Kristins första barnsbörd är en skakande symfoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
