Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och låt oss betänka en sak. Kristin Lavransdatter
hör inte till de »upplevda» böcker, som äro
sprungna ur en intim nödvändighet och livsstämning.
Ingenstädes under handlingens gång har man
känslan av en obönhörlig organisk utveckling; ständigt
öppna sig olika alternativ, och kapitelsiffrorna
kunna påminna om skyltar vid vägskäl. Man
stannar och undrar vart vi nu skola taga vägen, och
man har en känsla av att någon stått där tidigare
och undrat detsamma, nämligen författarinnan. De
yttre händelsernas gång är ofta godtycklig,
nyckfull. Men en sak är viktigare. De själsliga
strömmarna inom händelseförloppet — de rinna i säkra
fåror mot sitt mål. Allt detta liknar ju ingenting
sa mycket som livet självt. Och diktarinnan får i
dubbel måtto skaparens ställning till verket.
Hur som helst, det var väl att Erlend fick leva
några år ännu. Ty det tredje bandet, Korset, är
mästerligt i synnerhet till hans död. Här
överträffar det ena partiet det andra i psykologiskt djup
och finhet, kontrastverkan mellan karaktärerna
och scenernas omväxling äro beundransvärda.
Simon Darre, som tidigare i boken varit något black
i sin korthuggna uppenbarelse, träder för en tid i
blickpunkten med sin förtegna och hopplösa kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
