Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några yra, men ångestbeskuggade dagar. Så
skiljas de åter, och denna brottning på avstånd
fortsätter. Hon får sitt sista barn, det dör, hon väntar
förtvivlat och hårdnar till sist, de faderlösa
sönerna vänta — men ingen kommer. Först då Erlend
får höra att hennes rykte är smutsat av falska
tungor, först då det åter gäller hans riddarstolthet,
då spränger han in en dag på sitt gårdstun med
svärdet draget mot bönderna. Och han faller för
sin hustrus ära — han, som en gång tog hennes
ära och med sin svaghet skövlade hennes liv. Ännu
i det sista avvisar han prästen och därmed den
eviga saligheten, ty prästen hade satt tilltro till de
onda ryktena om Kristin. — Erlends slut hör till
de höjdpunkter i boken, som dödsscenerna bilda.
Det är för resten egendomligt att de manliga
karaktärerna taga priset i Sigrid Undsets
människoskildring. Hur intensivt och brett Kristin än är
tecknad, står hon inte så klar för ögat som
Lav-rans, inte så rik som Erlend eller Simon. Hon blir
framför allt enformigare med sitt ständiga
känslosvall, solm hennes linjer ibland hota drunkna i.
Och det finnes inkonsekvenser i hennes själsliv. Sä
väntar man sig självfallet nya samvetsmarter,
efter det hon gripit till det yttersta för att rädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
