Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på flera år hade umgåtts med oss nutida
människor. Alla dessa riddare, bönder och kyrkans
tjänare äro sedda inifrån, hon känner deras doldaste
skrymslen. I början kan det rent av falla sig svårt
for en modern läsare att förstå hävstängerna till
vissa av deras handlingar, men snart ser man att
allt är som det skall vara enligt dåtida
hedersbegrepp, dåtida tro och övertro. Och man blir
övertygad om att dessa människor voro minst
lika sammansatta som vi. Det är bara skalet kring
oss som förändras, kärnan har alltid varit sig
tämligen lik.
För de teoretiker, som se litteraturens enda väg
till förnyelse i en flykt från det myckna
psykologiserandet, måste detta bondska epos vara en
nagel i ögat, just på grund av sin obestridliga
storhet. Det befäster inte precis deras teorier. Ty
Sigrid Undset är en fackman som få i själslig
kartläggning. Hon ritar visserligen med färgpennor,
inte med tusch, men hon har sinne för de
hårfinaste gränser, de mest överraskande kurvor.
Stundom fordras det goda ögon för att följa med alla
slingringarna, och man kan tycka sig trampa i en
cirkel. Hennes psykologi blir verkligen ibland väl
subtil, den utvecklar sig ungefär enligt schemat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
