Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara tyngdpunkten i hennes produktion,
»Rosenaltaret» (1919) och »Framtidens skugga» (1920).
Här är allt ett enda forte, flämtande och
söndersprängt. Det vimlar av kosmiska visioner, som
jättefyrverkerier över en mork jord glöda
bilderna till i eldskrift än här, än där — man vet
aldrig på förhand vad som kommer och var man
har att vänta det. Ju mer sjukdomen förtär henne,
dess rikare flamma synerna upp ur hennes
förbrinnande blod. Ju mer den materiella nöden
tilltar, ju ensammare hon finner sig stå i sin andliga
strid, dess högre stiger hon mot den glädje som
är oberoende av timliga villkor:
Vad är mig smärta, elände?
Allt störtade tillsammans med ett brak:
jag sjunger.
Så stiger smärtans stora hymn ur lyckligt bröst.
Hon ser sig redan ha vunnit slaget för egen del,
besegrat sitt öde:
Jag står som på moln i en sällhet utan like.
Molnens ränder brinna röda. Det är solen.
Solen har kysst mig. Så kysser ingenting på jorden.
Skall hon då icke kunna lyfta även andra ur
deras tarvliga nöd eller välbefinnande? —■ har hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
