Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte i mörka stunder tyckt sig ha kommit på orätt
bana? Själve den store Tegner skrev en gang i ett
vänbrev: »Det är en olycka att jag inte blev
det, vartill naturen ämnat mig, nämligen
ladu-gårdsfogde eller kronolänsman, som jag en tid
var».
Men vad nu Erik Kihlman beträffar, hade han
en alltför vidsynt historisk blick för att på allvar
förtvivla. Han visste att allt går i vågor, att en
andlig förfallsperiod är det sista som är utkorat
att bli bestående. Och han hade till sin yttersta
stund ett värn mot alla livets vedervärdigheter:
sitt hem, sin familj. I ett brev til! mig någon
månad före sin död — det vackraste brev jag
någonsin fått av en vän, så varmt och ljusdränkt av dlen
gångna sommarens rymd — förklarar han hur han
inom kretsen av hustru och barn alltid känner
sig trygg och osårbar. Om alla de
äktenskapsbelac-kare, som i våra dagar skrika i högan sky, blott
för en enda dag kunnat blicka in i det hemliv som
byggdes upp av honom och hans hustru, då skulle
de kanske veta litet mera om var man finner den
högsta formen av samliv människor emellan.
Erik Kihlman fick inte de omedelbart
bestickande, de billiga och fladdriga talangerna i fadder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
