Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
deutkamrar. Men icke destomindre blef min far en både lärd
och reputerlig man. Så snart han bestigit parnassen, vann han
insteg hos en högtförnäm herre, uppfostrade hans söner och fann
sig uti så fint hus föraulåten aflägga ovanäu att snusa. Det
stannade icke vid föresatsen, utan denna utfördes verkligen: han
ställde dosan högst uppe på en bokhylla och som han, för att
åtkomma snuset, måste stiga upp på en stol hvar gång han
ville taga sig en pris, uppskjöts åtgärden minut för minut, tills
han så småningom aldeles glömde begäret. Med ledsnad måste
jag tillstå att han i stället lärde sig älska tobakspipan, och att
denna passion följde honom in i döden. När han ej mer
förmådde draga upp röken, måste en gammal vän som satt vid
dödsbädden pusta det narkotiska molnet i hans ansigte. Derpå
dog han. Emellertid skedde detta icke innan vi mer än fem
år varit samtida, han och jag.
Att mina små fingrar, några timmar gamla, redan begynte
sysselsätta sig med »skrifning», såsom damerna i barselstuen
uttryckte sig, var verkligen ett omen, »et omen accipio»; ty
min käraste lek blef i alla dagar — att skrifva. Och det enda
horoscop, som ställdes vid min vagga, var naturligtvis att jag
skulle blifva skrifvare.
Mitt första minne daterar sig från en febersjukdom, uti
tredje lefnadsåret; man lät mig smaka Gräfenbergerkur, innan
Priesznitz uppfunnit den: läkaren tog mig, så brännhet jag var,
och doppade mig i ett ämbar méd iskallt vatten, för att
framkalla krisen. Yid samma tid, kanske i samma sjukdom, då jag
haft iglar på- bröstet, och bland dem tillfälligtvis en hästigel,
höll jag på om natten att förblöda’, och den blodiga hågkomsten
af denna scen* har ännu icke bleknat, huru dödsblek jag dervid
än personligen lärer varit. När jag uppnått fyra års ålder blef
min yngsta syster döpt; och under förberedelserna till högtiden
blef jag glömd. I stället att få min vanliga middagssömn i
min egen lilla säng, fick jag ligga ogild på ett stort bord, till
min stora förvåning, hvilken slutades dermed att jag somnade
och sof, till dess faddrarne anländt. Jag fann händelsen så
märkvärdig, att jag ej ens tänkte på att efterfråga lilla systerns
nya namn. Jag lefde (Tå ännu i passivum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
