- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
6

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6

skolbarnen. För min del älskade jag mindre flit än fantaßier,
och i stället att »läsa öfver» lexan, drömde jag öfver henne,
på skolbänken. Högt flögo den tiden fantasierna icke; de höllo
sig mestadels kring bänken och mången god dag. användes på
funderingen, hurusom den plats jag intog skulle angenämast
kunna förvandlas till ett fodral åt min person, i form af skåp
eller skyllerkur, hvarinom diverse små beqvämligheter skulle
finnas att tillgå, med dörrar och små fönster, ett stativ för
boken och en passande fördjupning att luta hufvudet i, då jag
ville obemärkt inslumra. Denna sistnämnda inrättning
föresväfvat mig företrädesvis under första eftermiddagstimman, när
ögonen knappt förmådde ens att stirra på bokstäfverna. Men
det hände äfven på förmiddagar, och jag kommer mycket väl
ihåg en dag, då jag vakande drömde om mitt skåp så djupt att
jag icke alls märkte det hotande ovädret förrän min mors fingrar
brände på miti kind. Hennes förutgångna flerfaldiga
uppmaningar hade jag hvarken hört eller hörsammat.

Och äfven hennes skola vexte jag ifrån och fick en
gymnasist till informator, ett par timmar hvarje dag. En hederlig
yngling, kunnig och samvetsgrann. Han lärde mig latin. Men
min mor, som af gammalt kände min flit och sjelf ej förmådde.
kontrollera hvad jag visste i Grammatica Latina, aftalade med
informatorn att han efter hvarje lection skulle gifva mig
skrif-teligt betyg, huru jag »kunnat» mina lexor. Dessa betyg hade •
fyra grader: A, B, C, D. Och derjemte stiftade hon den lagen,
att om jag finge lägre betyg än det högsta (A), skulle riset
agacera till ökade bemödanden. Hon antog att som mitt
hufvud var »godt» och jag hade både minne och förstånd, kunde
ingenting ursäkta mig när jag ej -fick högsta betyget. Det är
också en lefnadsåsigt. Mig skrämde dessa principer betydligt,
och jag var i mitt sinne upprorisk nog att finna dem obilliga,
ehuru jag icke tordes yttra ett ord derom. Jag minns nog
huru jag svettades, bad, gret och anfäktade informatorn, sprang
upp på eri stol och föll honom om halsen, — vid ett tillfälle
då han tyckte mig icke kunna undgå en minskning i intyget
— för att beveka honom till eftergift. En af hans kamrater
fällde tillochmed förbön för mig och honom betraktade jag så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free