Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
redelse, slog han till med hvad helst han tillfälligtvis hade i
handen, såsom böcker, linealer, vinkelhakar, och hvar slaget
träffade frågade han icke efter. Kindpustar och hårdragningar
applicerades aldeles utan försigtighet, knuffar och stötar, än med
knuten, än med flat hand utdelades i ymnighet, och så att
gossarnes hårtestar yrde omkring. Bestraffningen ökades genom
ett hagel af hånande öknamn; han röt, skrek och gapskrattade
vexelvis. På de s. k. skamstraffen lades ock mycken vigt. Kring
delinqventens hals fästades t. ex. cirkelmåttet, med stora
pappersstrutar i ändarne, så fördes han fram till matematiktaflan,
fick vinkelhaken i handen och skulle der qvarstå, pekande på
någon infam inskription med krita i stora bokstäfver, angående
straffets- orsak. Derpå öppnades dörrarne till angränsande
klasser, och deras lärare anmodades komma in att betrakta
skådespelet. Isynnerhet blef B. ofta tillkallad, hvilket rätt mycket
besvärade denne. Öknanyien hemtades vanligen från fadrens
yrke: »vänta du, din eländige garfvare: jag skall garfva dig»,
o. s. v. Dock hade U. mera drift och kraft med sig i
undervisningen, än den tröskande B. Någon tid vicarierade den unge
Adolf M., och med honom framskymtade gryningen till en mera
lefvande undervisningsjnethod. Han höll sig icke endast \id
lexläsningen och straffet, utan sökte genom förklaringar och
anekdoter interessera lärjungarne för det föreliggande ämnet, och
genom en smula mnemoteknik bättre fästa saken i minnet, än
genom rottingen. Kunde dock, äfven han, vara sträng och
straffande, när det gällde, hvilket likväl sällan behöfdes.
I Tertia hade vi Pehr David L.; och sämre lärare för
ungdom såg jag aldrig. Morgonsömnig, dåsig, likgiltig, stum
och sluten, lät han gemenligen hela undervisningen gå vind för
väg. Större delen af timman användes till öfverläsning, på
gossarnes egen hand, och h^n var då nöjd blott alla höllo sig
tysta. De sista minuterna användes till förhörandet af det
öfverlästa, och det föll sig icke så noga om svaret utföll rätt
eller orätt; han brydde sig knappt om att rätta det felaktiga.
Gemenligen satt han under öfverläsningen tigande i sin kateder,
såsom under ett ok; understundom sysselsatt med skrifning för
egen räkning. Ej sällan kom han dit i fullständig frimurare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
