Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
lärer det dock blifvit aflagdt Tillochmed sopningen af
rummen måste gyranasii-custos förrätta; men eldningen ombesöijdes
af konsistorii-vaktmästaren.
Med undervisningen var der i det hela då for tiden icke
stort bättre bestäldt, än i skolan. Mesta vigten lades på de
döda språken, så godt som allsingen på de lefvande. En hel
lektor fanns för hebreiskan, och en för grekiskan, men en enda
gymnasii-adjunkt skulle sköta både franskan och tyskan: om
engelskan och svenskan blef aldrig fråga. Den ene dref
sakerna så, som för vanliga skolpojkar, lexvis; den andre föreläste
såsom for studenter, professorsmessigt och hann således icke
långt på en termin, t. ex. i historien. Långa veckor upptogos
af föreläsning om »Usus Globorum» eller sättet att begagna
jordgloben. Läroboken i theologien var skrifven på latin, hvaraf
äfven uppkommo latinska utanlexor. Om fysik fingo vi aldrig
ett begrepp, om kemien ej heller. Arithmetik förbigicks, så
vidt den ej inlärdes genom en smula Algebra. Intet läroämne
fick försummas: både hebreiska och grekiska voro obligatoriska
och på hebreiskan anländes dubbelt så mycket lektionstimmar,
som på något lefvande språk. Botanik sköttes lamt och Zoologi
allsicke.
Läijungarne suto på bänkar bakom hvarandra, gentemot
katedern. Hvaije bänkrad motsvarade en klass, eller »ring»,
och framföre hvardera bänkraden stod ett bord. Två ringar
läste gemensamt i samma rum. De fyra klasserna voro således
fördelade på två lärosalar, »auditorier». »Hörsalar» voro den
tiden okända, åtminstone till det namnet. På borden lågo
mössor och hattar, till fromma för första bänkens gymnasister; de
öfriga sökte skydd bakom hvarandras ryggtaflor. Man bedref
nemligen tvenne slags underslef vid förhören. Det ena kallades
»toska», äfven »dicka», det andra »hviska». Det förra bestod
deri, att man läste svaret på frågan hemligen innantill i
läroboken, eller i en för tillfället ofta med mycket besvär uppgjord
särskild annotation, hellre än man underkastade sig mödan att
verkligen öfverläsa och lära sitt pensum i minnet; »hviskandet»
skedde i den tillfrågades öra, så oförmärkt som möjligt, af
någon skickligare kamrat, eller någon som lättare än den till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
