- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
24

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

hvassa anmärkningar att man nödvändigt måste säga säja. Då
kunde väl hända att någon tuppkyckling började disputera i
ämnet, för att få nöjet att se den kalle, lugne filosofen förifra
sig, och tvisten slöts alltid med dennes sic volo, sic jubeo:
»disputera inte»! En annan lärare, i theologien, var mycket
road af filologiska derivationer och tyckte isynnerhet om att
sammanjemka österländska ord med svenska. När han då
sammansnodde t. ex. af hebreiska ordet »kabål» (vrida, sno) vårt
svenska »kabeltåg», och »käbbel», kunde väl någon förslagen
sälle helt menlöst kasta fram en liten förfrågan huru det
tilläfventyrs förhölle sig med fisksorten »kabiljau».

Två gamla ungkarlar, lektorerna i historia och i grekiska,
roade oss hufvudsakligen genom sina gestalter och yttre
hållning. Begge voro särdeles goda vänner sinsemellan och följdes
troget åt; den ene långskranglig, torr, tunn och »tanig», den
andre tjock, däst, skinande i ansigtet. Den förre skuttade,
den andre vältrade fram genom verlden. Den långe såg alltid
ytterst renlig ut, den tjocke tvertom alltid smutsig. Hemma
likväl hos den förre, som bolmade tobak till oerhörd grad, var
röken deraf så tjock att man stundom vid inträdet i rummet
knappt kunde urskilja hvar han sjelf befann sig: hos den
sednare osade vanligen fläsk, det han stekte på eldgaffeln i
kakelugnen och sköljde ned med öl, som tappades direkte ur
half-ankaVen bakom sänggardinen. Begge voro ordentliga och rätt
omtyckta, ehuru stränga lärare och blefvo aldrig föremål för
näsvisheter från ynglingarnes sida, oaktadt den långe genom sin
svåra närsynthet icke kunde riktigt hålla sprakfålarne i ordning,
dem sjelfva emellan.

En annan, ganska skicklig lärare för öfrigt, hatades
emedan man ansåg honom partisk för vissa gunstlingar, och
lång-sinnt. Isynnerhet brusade ungdomens rättskänsla länge emot
honom för det yttrandet till en bestraffad, som derefter bad
honom om tillgift: om ditt uppförande hädanefter blir godt, skall
jag icke framgent »hysa något agg» till dig för hvad som nu
passerat. De unga ville haft obetingad glömska af det
förflutna, utan alla vilkor, och framför allt ville de icke höra ordet
agg från en lärares läppar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free