Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Gymnasii-adjunkten (den förut omtalade läraren i
tertia-ttass af skolan), äfvensom amanuensen (för naturvetenskaper),
sång- och rausik-läraren samt ritmästaren och gymnastiklärären
ansågos af oss för dii minorum gent hirn och behandlades
temligen lättvindigt, stundom rentaf näsvist. Samteliga voro de
ock nästan lika liknöjda ^ för sina lektioners frukt som för sina
personers respekt. Gymnasii-adjunkten läste lefvande språk
miserabelt, musikläraren skolkade ’sjelf esomoftast och
ritmästaren var en ganska litet försigkommen gubbe. När de någo’n
gång, bragta till det yttersta, slutligen hotade att klaga för
biskopen, skrattade man dem midt i ansigtet. Sådan var
verkligen ställningen iuom läroverket i den orten ända tills jag
lemnade det, 1834. Nu är den nog längesedan alldeles förändrad.
Den jemna lunken af lektionerna afbröts emellanåt genom
några timmars ledighet, utverkad hos eforus, och vårtiden
vanligen använd till bollspel mellan stadens raserade vallar,
vintertiden till promenader en corps utom staden i den knarrande snön
vid månens och stjernornas sken under skallande sång.
Årsfester voro Maj och 6 November; den sistnämnda aftonen var
läroverkslokalen vanligtvis illuminerad och i svart dekorerad af
oss sjelfva. Stundom funnos bland gymnasisterna vitterlekare,
som stiftade små vittra samfund, hvilka dock snart åter
afsomnade. Vid läseårets sommar-examen skulle alltid tal hållas
öfver framlidna fru Hvitfeld, utaf den äldste bland Hvitfeldska
donationens stipendiater, och samma afton inträffade skiljsmessan
från dem, som för alltid skulle nu lemna gymnasiet. Någon
gång hölls äfven då ett extra tal, hvari erinrades om kamrater
som under sednaste läseåret aflidit o. s. v., och med reflexioner
öfver smärtan att skiljas från mångåriga ungdomsvänner,
kanhända för alltid. Det förflutnas bilder, glada och sorgsna, trängde
sig fram igen, och äfven för de afgående, hvilka under de långa,
tråkiga lektionstimmarne emotsett denna dagen såsom en
befrielse utur egyptisk träldom, blef den rått svår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
