- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
29

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29

för hvarje afliden person, måste nu begynnas tidigt på morgonen
och fortfor tills långt ut på eftermiddagen, och pä aftnarne
ringdes från alla håll äfven vid sjelfva begrafningen. Dessa
oupphörliga dödssånger skrämde mången gammal svag stackare
till döds, utan vidare tillhjelp af choleran. Likprocessioner
korsade hvarandra, likvagnarne körde i kapp, alla snickare måste
öfvergifva andra arbeten än likkistor; snart räckte deras krafter
icke mera till för dessa; man måste nöja sig med vårdslöst
hopfogade bräder; rika och stolta personer skattade sig lyckliga
om de kunde, mot dryg betalning — ty alla dessa förnödenheter
stego i pris med hundratals procent — lyckas erhålla en
ordentlig s. k. fångkista åt den kära aflidna närmaste anförvandter
Man vände sig till lifstidsfàngarne å Elfsborgs fästning med
reqvisitioner om likkistor. Men äfven detta förslog icke: man
måste öfvergifva bruket att hvarje lik skulle ha sin egen kista;
man hopfogade stora packlårar, ställde dem på likvagn och for
från hus till hus for att deri nedlägga de döda kropparne om
hvarandra. Alla begrafningar vid dagsljus, alla jordfästningar
i kyrkorna förbjödos. Likvagnarne blefvo otillräckliga, så att
äfven skottvagnar och handkärror måste anlitas; och på stora
s. k. rustvagnar staplades stundom kista på kista. Locken på
de gemensamma liklårarne fästade» stundom så slarfvigt, att
armar eller ben af liken under transporten visade sig. Fasan
alstrade förhärdelse; ej sällan beställdes kista innan patienten
aflidit; ja det hände att den patienten kom sig och att han. som
beställt kistan, sjelf bars bort uti henne.

Förmiddagarne besprutades gatorna med vatten, aftnarne
brändes stora pannor med tjära och andra desinficierande
ämnen; i husen rökades med chlor och svafvelsyra; läkare, prester
och apothekare dignade under det oupphörligen ansträngda arbetet.
Nätterna voro hemska. Den som lade sig att sofva, frisk och
sund, gjorde det i tanken att kanske aldrig uppstå mera; i, de
flesta hus var natten sömnlös, somliga plågades af farsoten eller
af samvetet, andra vårdade de sjuke, eller beredde de aflidne
till den sista färden. Likbärarnès bultningar på portarne,
vagnarnes och kärrornas skrammel, ropen ur fönstren: »stanna här,
vi ha lik!» blandade sig med återskallet af deras fjät som sprungo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free