- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
31

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

r>i

gråtit vid en eller annan af de närmastes bår och varit rätt
ohyggligt uppskakad.

Hjertelitande scener förhärda småningom, och sådane såg
man dagligen. Här gjorde farsoten 11 syskon fader- och
moderlösa, inom några timmar. Der rycktes bruden ur brudgummens
famn jemnt på åttonde dagen efter bröllopet. Här hördes
genom fönstret en familjfader anropa förbigående om hjelp, emedan
hela hans omgifning gripits af sjukdomen och han sjelf nu äfven
kände sig förlorad. Der reste sig ur långvarig febersjukdom
en mor, för att vårda sina begge enda barn, på en gång
angripna af choleran och gick, med senapsdegarne qvar under sina
lotter, outtröttlig emellan de begge små sängarne tills döden
härjat dem båda. Men sjelf blef hon genom denna
ansträngning frisk. Barnet och gubben, den svage och den starke, den
glade och den bedröfvade, den rike och den fattige — alla
mejades af dödens lia, utan åtskilnad och försköning. Pestens
kulminationspunkt uppnåddes i Götheborg den 15 Augusti,
hvarefter sjukdomen begynte sakteligen aftaga tills den många veckor
derefter riktigt utslocknade. Man beräknade sedermera att den
i Jönköping hemsökt hvar femte, i Götheborg hvar sjunde och
i Stockholm hvar nionde invånare. Ingen af de flera
chölera-epidemier, som sedermera öfvergått värt land, har varit annat
än en blek skuggbild af denna första, icke blott i
mortalitets-procent, utan också i sjukdomssymptomernas acuta beskaffenhet,
skyndsamhet och hiskliga utseende. Jemmern af 1834
öfvergick i alla afseenden himmelsvidt sorgeperioderna i sednare dagar.

Man fick ett begrepp om Digerdöden. Sjukhusen voro
öfverfyllda; somliga buros dit; andra, som sjuknat på gatan,
släpade sig sjelfva dit men afledo på tröskeln; sjuksköterskor,
sundhetsnämndemes ledamöter, likbärare och likkörare stupade;
landshöfdinge-embetet dog ut, dödgräfvare föllo sjelfve i de
grafvar de gräfde åt andra. Man dog utan läkare och prest,
utan själringning, procession och hederstal begrofs man, ja, fick
ej ens ligga i egen inköpt graf, hamnade bland plebs, utan
märke, utan blommor, utan minnesvård, och de efterlefvande
fingo ej ens veta hvar han blifvit lagd, den älskade bortgångne;
lik förbyttes och förvexlades: lik vaknade i sista begrafnings-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free