Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
net, då jag kallar henne den Nybomska: Johan Nybom, den
fattige skomakarns son, med himlaburet skaldesnille, méd de
präktigaste tonfall och ord och den mest glödande fantasi, det
ovanligaste välde öfver språket. Han tog ej sällan Gustaf
Wasas buste till talarestol och hänförde, än på prosa, än på
improviserad vers, hela corpsen, med något af Lidner, Stagnelius
och Bellman tillhopa, att snillet »raglade kring hans vigda
mun». Han var ej ännu utnött, när de första preludierna till
Gluntperioden (efter min studenttid) framstammades af Gunnar
Wennerberg. Hvilken kontrast emellan »turkiska musiken» och
det nu florerande sällskapet »aS. H. T7.»/ Till denna grad äro
Upsala studenter förändrade under loppet af fyratio år.
Granska verksamma faktorer uti förfiningsprocessen voro utan
tvifvel den alltmer upparbetade studentsången och studenternas
theatraliska idrotter. På min tid fick ingen theatertrupp
besöka Upsala, ännu mindre fanns der något theaterhus och jag
tror knappt att någon theaterrepresentation ens inom
student-kretsarne förekom förr än emot slutet af tretiotalet. Ditintills
hade sällskapet nöjt sig med en eller annan tableau vivant och
studentlifvet med ett eller annat litet maskradupptåg vid någon
kamrats namnsdag, hemma på hans rum en tidig morgonstund,
och på sin höjd ett eller annat improviseradt »proverb» vid
någon fest på nationssalen eller annorstädes; en kort period fanns,
då inom ett visst kotteri dessa proverber voro mer än lofligt
cyniska. Det offentliga theaterlifvet i Upsala representerades
den tiden vid Distingen och andra marknader af Gauthiers
konst-beridaresällskap och andra marknadsupptåg, såsom hunddans etc.
(De s. k. »hxmà-fröj derna» voro då ännu okända.) Men från
början af fyratiotalet grep theaterlusten i studentcorpsen starkt
omkring sig, särdeles sedan Olle Strandberg från denna corps
öfvergått till lyriska scenen i Stockholm och ännu mera sedan
studenten Johan Jolin lyckats så bra på den dramatiska
derstädes. Efter månget afslaget försök biföll slutligen
kanslers-embetet att borttaga förbudet mot theaterfolkets besök i
universitetsstaden, dock till en början endast för vissa korta och
bestämda tider hvardera terminen. Småningom föllo öfriga skrankor.
Studentrepresentationerna å nationssalarne blefvo allt tätare och
Mina Samtida. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
