- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
60

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

och ytterst anspråkslös gubbe, f. d. professoren i latinet i
Upsala, dr Lundvall. När jag bugade mig för värden, tog mig
bispen i nacken och tryckte mitt hufvud ned ånyo: »djupare,
djupare, ty du står inför en af svenska kyrkans förnämsta
pelare». Ehuru gubben var garfon, erhöllo vi en souper, som
kunnat begagnas till bröllopsmiddag, och inqvarterades derpå i
de mest beqväma gästrum i den ståtliga prostgården. Men på
morgonen måste förbudet gifva sig åstad i mycket god tid,
öfver Köping, Arboga, Fellingsbro, genom den milslånga skogen
Keglan till Glanshammar och Örebro, der jag skulle för tillfället
rasta och hade bättre tid att se mig om, än föregående dagen i
Westerås. Redan samma afton måste resan fortsättas och alla
beqvämligheter försakas. Halfsofvande passerade jag Blacksta,
Wredstorp, Ramundeboda genom skogen Tiveden till Hofva och
Hasslerör. Elden var lös uti skogen, men detta fick icke
hindra min fard, och tidigt på e. m. uppnådde jag Mariæstad, der
jag efter bispens ankomst på aftonen superade med honom hos
hans svåger, lagmannen Åkerman, sjelf Götheborgare så väl
som gästerna. Och straxt efter soupern måste man åter
bestiga skjutskärran. Vägen gick öfver foten af Kinnekulle till
Björsäter, Enebacken, Kållängen, Lidköping, der man hade
marknad och sålde äfven konfekt, Mälby, Sparlösa, Bäreberg och
Sollebrunn. Här måste bispen sjelf bestå soupern, ur sin
med-hafda matsäck, hvarefter han gick till sin säng och jag till min
kärra. Skjutshållet till Hverled var det besvärligaste, jag haft,
fullt af backar, skogsdunkel och bråddjup, hvilket allt gjorde
den nattliga färden rätt dyster, aldrahelst då skjutsbonden
omsorgsfullt utpekade hvarje ställe, der diligencer körts omkull,
röfvare bott och mord föröfvats, »just så här dags på natten».
Resan fortgick till Wadbacka med samma häst, men der fick
jag en miserabel, haltande »krake» till Nohl, och kom så förbi
Nohl ändtligen till Götheborg, alldeles bränd och flådd i ansigtet
af solbadd, sand och den nattliga kylan. Aldrig reste jag
»förebud» mera, på så forceradt sätt! Men det tidehvarfvet erbjöd
icke bättre maklighet för resande, som hade brådtom.

Återresan på hösten till akademien skedde’visserligen på
samma sorts åkdon, men i godt sällskap och icke nattetid. Vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free